Blomkålsmos med pepparrot
Många som äter LCHF äter blomkålsmos istället för potatismos. Blomkålsmos är både gott och enkelt tycker jag och jag äter det gärna precis som det är men om man vill piffa till blomkålsmoset kan man smaksätta med lite pepparrot. Pepparrotssmaken i moset passar otroligt bra till en köttgryta eller falukorv i ugnen. En annan smaksättare är att mixa några soltorkade tomater i moset. Har ni tips på smaker att ha i blomlkålsmoset?
Jag har varit på planering med jobbet i två halvdagar och gårdagen avslutades med god middag, wallenbergare på hjort, och idag fick vi en härligt buffélunch. Älskar buffé! Då kan man plocka det man själv vill ha. En liten chokladbakelse slank ner till efterrätt idag och även om den antagligen innehöll en hel del socker och vetemjöl så känns det ok för mig. Jag anser inte att jag "fuskar" när jag väljer att äta något icke-LCHF. Det är mitt val om jag väljer att äta något annat och när jag gjort det valet så står jag för det. Jag tackar oftast nej eftersom jag mår bäst av att inte äta det och jag frestas inte att äta mer. Någon gång ibland väljer jag ändå att äta något icke-LCHF och då har jag inte dåligt samvete för det (även om jag ibland kan ångra mig, det är inte alltid så gott som jag hoppats). Valet är mitt! Hur känner ni? Har ni dåligt samvete om ni valt att äta något som inte ingår i den kost ni följer?
BLOMKÅLSMOS MED PEPPARROT (MICRO)
4 pers
1 blomkålshuvud (ca 1 kg)
1-2 dl vispgrädde
2-3 msk riven pepparrot
En klick smör
Salt och vitpeppar
Gör så här:
Skölj och dela blomkålen i buketter. Lägg blomkålen i en skål som kan köras i micron, häll i ca 1 dl av grädden så att det täcker botten i skålen. Tillaga blomkålen i 10-15 minuter på högsta effekt, känn efter med en provsticka att blomkålen blivit mjuk. Mixa blomkålen med en stavmixer, klicka i lite smör och tillsätt eventuellt mer grädde. Smaksätt med pepparrot, salt och peppar.
Låna gärna mina recept till din blogg men tala gärna om att du hittat receptet här genom att länka tillbaka (har jag lånat receptet har jag länkat i inlägget). Mina bilder vill jag stannar här.
10 kommentarer:
Jag äter nog egentligen aldrig något som inte skulle kunna klassas som LCHF, t.ex. en vanlig chokladkaka bakad på vanligt sätt. Men det är mer för att jag är så rädd för att det triggar igång mig så mycket att jag inte klarar av det sen. Det har hänt några gånger att jag ätit "vanliga" godsaker, men jag får det rätt kämpigt efteråt, det har inte att göra med att jag "fuskar". Jag tycker också att om jag gör ett val att äta något sånt, då är det ett medvetet val att gå utanför mina vanliga vanor, inte "fusk".
Angelica - Vardagsliv med LCHF: Är man känslig mot kolhydrater och triggas/eller tror att man kan triggas av att äta någon godsak så förstår jag precis vad du menar. Jag har fördelen att kunna göra undantag ibland utan att "falla dit" även om jag oftast låter bli.
Jag provade med Dijon senap och parmesan. Det fungerade bra för mig.
SIIRI: Tack för tipsen, det ska jag testa. :-)
Mina erfarenheter stämmer med dina, Erika. Anser att det är skönt att någon gång äta/testa då det bjuds, vid restaurangbesök e dyl. Blir ofta besviken och går vidare med anse att LCHF är betydligt mera välsmakande och hälsobringande.
/Annelie
Jag tycker man gör sina egna val och dömer inte andra eller lägger några värderingar alls i hur folk väljer att leva sina liv. Man äter det man mår bra av och kan man unna sig lite socker eller mjöl utan att vare sig må dåligt eller trigga igång ett sockersug och överätande så - grattis!Tycker att det kan vara ganska många pekpinnar ibland inom lchf-sfären och får själv frågor som "Men är det lchf?".
Jag själv är dock sockerberoende och har ett matmissbruk i grunden så jag borde verkligen äta strikt lchf, men man är ju inte mer än människa ;-). Jag provar mig fortfarande fram och lär mig om vad jag kan äta och vad jag inte kan äta utan att triggas igång och falla ner i ett frossande av kolhydrater. Det är, precis som för alkoholisten, en daglig kamp men jag vill hävda att det är svårare för oss matmissbrukare eftersom vi måste äta.
Jag märker att jag mår bättre fysiskt av socker före mjöl så ska jag unna mig något (ogillar de negativa orden "synda" och "fuska")så väljer jag hellre en god dessert eller godis före bakverk eller macka. Men det handlar om hur det reagerar i min kropp!
Mvh Marielle
Mmmm, med pepparrot låter urgott - måste testas!
Eva
Vad gott med pepparrot i blomkålsmos! :)
Det är min mage som är mitt samvete... för om jag äter något som inte "lämplig" får jag veta det direkt i form av magont! Det är därför jag valt mitt eget sätt att äta: lågkolhydratkost, gluten-och mejerifritt!
Ha en toppen fredagskväll!
Kram kram
//Lana
Annelie: Ja, men visst är det så! Jag tror ofta att det ska bli jättegott och så när jag väl bestämmer mig för att ta en liten bit så blir jag besviken. Jag tror smaklökarna ändrat sig, eller i alla fall blivit känsligare för vissa smaker.
Mariell: Ja, visst finns det många pekpinnar, både inom kretsen av oss som äter LCHF och utanför. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra "Det där får väl inte du äta". Och jag brukar svara "Jag får äta precis vad jag vill". :-) Man måste gå till sig själv och se vad man själv tror är bra och vad man vill äta.
Skicka en kommentar